Midnight Special.

Vad finns bakom namnet?

 

"Midnight Special" var namnet på ett persontåg som tidigare drevs av Chicago&Alton Railroad och dess efterföljare, Gulf, Mobile&Ohio Railroad. Tåget körde på en nattlig rutt mellan Chicago, Illinois och St Louis, Missouri.

Linjen kördes sin sista resa den 30 April 1971 även om Amtrak fortsatte att köra flera andra persontåg under samma rutt som trafikerats av Midnight Special, dock inte under samma namn.

Detta Midnight Special är troligen inte samma tåg som finns med i den kända sången "Midnight Special".

Några personer har tolkat att låten hänvisar till Southern Pacific Golden Gate Limited men inga tåg med det namnet har trafikerat rutten utmed Stilla Havet.

Mer troligt är att låten hänvisar till Missouri Pacific´s linje från Houston till New Orleans, ett tåg som kallades The Houstonian och som lämnade Houstons Union Station strax före midnatt.

 

 


Sången "Midnight Special"

 

Låten "Midnight Special"  är en traditionell folksång som tros ha sitt ursprung bland fångar i den amerikanska södern.

Titeln kommer från refrängen som hänvisar till Midnight Special och dess "evigt kärleksfulla ljus", "everloving light".

 

              Let the Midnight Special shine her light on me,

              Let the Midnight Special shine her ever-loving light on me.

 

Låten är skriven i traditionell country- och blues-stil med ursprung i fångarna och deras umbäranden i fängelserna.

Texten blev först nertecknad av Howard Odum år 1905.

 

             Get up in the mornin' when ding dong rings,

             Look at table—see the same damn thing.

 

Den första tryckta versionen fanns i ett av 1923 års exemplar av Adventure Magazine, en tre-nummer-per-månads-tidning utgiven av Ridgewayförlaget.

År 1927 publicerade Carl Sandburg två olika versioner av "Midnight Special" i sin The American Songbag.


Låtens första kommersiella utgåva gjordes på skivbolaget OKeh 1926 som "Pistol Pete's Midnight Special" av Dave "Pistol Pete" Cutrell (en medlem av  McGinty's Oklahoma CowBoy Band).

Cutrell följer den traditionella låten med undantag av delvis komiska strofer om McGinty och Gray och "ett cowboy band":

              Now, Mister McGinty is a  good man                   Now Otto Gray, he's a Stillwater man                                             

              But he's run away now                                         But he's manager now

              with a cowboy band.                                             of a cowboy band.

              Refrain                                                                    Refrain

 

I mars 1929 spelade bandet, nu Otto Gray & the Oklahoma Cowboys, in låten igen, denna gång enbart med traditionella texter.

Sam Collins spelade in låten år 1927, under titeln "The Midnight Special Bues", hans version följer också den traditionella stilen.

 Han är den första att namnge kvinnan i berättelsen, Lilla Nora, och han hänvisar till Midnight Special”´s ljus.


              Yonder come a Little Nora.

             How in the world do you know?

             I know by the apron and the dress she wears.

 

1934 spelade Huddie "Leadbelly" Ledbetter in en version av låten på Angola-fängelset för John och Alan Lomax som felaktigt tillskrev honom som kompositör. Dock tycks Ledbetter i sin Angola-inspelning ha lagt till flera strofer om en fängelserymning år 1923 i Houston.

Ledetter spelade in minst tre versioner av låten varav en med The Golden Gate Quartet, en traditionell gospelgrupp.

 

John och Alan Lomax skrev i sin bok Best Loved American Folk Songs en historia som identifierar Midnight Special som ett tåg från Houston som skickar sitt ljus in i en cell i Sugarland Prison.

De har också beskrivit Ledbetters version som "negerfångens ballad för att möta låten ”Hard Times Poor Boy”. Som i så många amerikanska folksånger, är dess hjälte inte en människa utan ett tåg. Ljuset från tåget ses som ett tecken på frälsning, tåget som skulle ta dom bort från fängelsemurarna.

Det är mycket målande bilder i gospellåtar somLet the Light from your Lighthouse Shine on Me”.

 

Carl Sandburg hade en annan uppfattning, han ansåg att personen i låten hellre skulle bli överkörd av tåget än att tillbringa mer tid i fängelset.

Låten som blev populär genom Ledbetter delar många strofer med andra fängelsesånger.

Det är i princip samma låt som "The Funiac Blues" som framfördes av Burruss Johnson, inspelad av John Lomax på Rainford State Penitentiary i Florida den 2´e Juni 1939.

Många av dess strofer återfinns i låtar om fängelse som "Jumpin Judy", "Ain´t that Berta", "Oh Berta" och "Yon´ Comes de Sargent”.

Dessa låtar, inklusive Ledbetter s "Midnight Special". är sammansatta av olika kompositioner. De blandar traditionella fängelsesångers verser urskiljningslöst.

Många av dessa sammansatta bitar har blivit helgonförklarade i bluesens formspråk och återkommer regelbundet i bluestexter.

Även om senare versioner pekar på en härkomst av låten i trakterna av Houston indikerar tidiga versioner som "Walk Right In Belmont" (Wilmer Watts och Frank Wilson, 1927) och "North Carolina Blues" (Roy Martin, 1930), båda i princip samma låt som "Midnight Special", att den kom från North Carolina.

 

Det flesta av dessa tidiga versioner har inget klart definierat ursprung.

Endast en inspelning som gjorts av Lomax på Mississippi State Penitentiary identifierar faktiskt att järnvägen kör tåget Midnight Special, The Illinois Central som hade en rutt genom Mississippi.

I en version från 1969 blev låten åter mycket uppskattad, då med gruppen Creedence Clearwater Revival. Det är den som låter i bakgrunden om ni har ljudet uppskruvat, här är dessutom texten.

 

 

Midnight Special

 

Well, you wake up in the mornin´, you hear the work bell ring,
And they march you to the table to see the same old thing.
Ain´t no food upon the table, and no pork up in the pan.
But you better not complain, boy, you get in trouble with the man.

Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a everlovin´ light on me.

Yonder come miss Rosie, how in the world did you know?
By the way she wears her apron, and the clothes she wore.
Umbrella on her shoulder, piece of paper in her hand;
She come to see the govn´or, she wants to free her man.
 

Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a everlovin´ light on me.

If youre ever in Houston, well, you better do the right;
You better not gamble, there, you better not fight, at all
Or the sheriff will grab ya´ and the boys will bring you down.
The next thing you know, boy, oh, you´re prison bound.

 


Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a everlovin´ light on me.

Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a light on me,
Let the midnight special shine a everlovin´ light on me. 

 

                                                                                            Trad. / John Fogerty